Fittsimpa

Jag hatar varje gång det händer. Och det smyger sig inte på, nej nej. Det fullkomligt överväldigar mig och lämnar mig helt motivationslös. Jag pratar såklart om den förrädiska sinnesstämningen DTWS. (disruptive thoughts while studying)

Det händer alltid när jag som minst behöver det. Som ikväll när jag skulle skriva en psykologifördjupning. Jag går in på flashback för att leta reda på lite fakta om insomnia. Tidigare ikväll har jag suttit och spelat gitarr för att försöka få ihop en perfekt utförd version av Mason Williams - Classical Gas och filmat detta. Runt 20 försök tog det innan jag fick till en hyfsad tagning. Och alla som spelar gitarr vet att efter ett tags spelande så börjar hudcellerna på fingrarna att sveddas och en lukt av bränd svett blir resultatet.

I alla fall, när jag satt där och letade information till mitt arbete så börjar jag lukta på ett finger. Anledningen till varför jag gjorde det vet jag inte men lukten av bränd svett som jag känner påminner mig om lukten inne på Pizzerian i Åshammar. När jag var yngre spenderade jag mycket av min tid där inne eftersom farmor gillade att göda upp mig med flottiga pizzor och aldrig tvekade till att finansiera mitt missbruk. På den tiden så var det bara en pizza som gällde, Chicken!

Efter att ha luktat på fingrarna i några minuter så har mina barndomsminnen av pizzerian etsat sig fast i min näthinna och det enda mitt huvud kretsar kring är pizza, chicken och farmor. Detta blockerar helt mina tankar och min motivation till att fortsätta mitt arbete. Somvanligt när jag kommer i denna stämningen så får jag ett obehagligt pirr i magen, som om någon högre makt vill att jag ska lyda mitt infall. Om jag försöker ignorera pirret blir det bara värre och utvecklas tillslut till ett raseri som många av mina skolböcker fått smaka på.  Så av erfarenhet vet jag att det är lika bra att lyssna till magkänslan. Därför tänker jag åka till Åshammar, träda in i pizzerian och få nostalgiutlösning, köpa en bamsepizza och lägga mig med farmor framför TV:n och kolla på någon gammal film som hon har. Filmen då jag tar mina första steg är en favorit, eller när jag knuffar omkull Samuel när vi åker skridskor så han börjar gråta och håna mig med sitt dåvarande värsta uttryck: SATANS KATT!!

Imorgon ska jag ge fan i att lukta på mina fingrar.

Har suttit och planerat min fredagkväll litegrann. Om allting klickar så ska den nog bli behaglig.

Först tänkte jag ta och vänta till Stefan och mamma åker bort. Sätta mig i en skön position i TV-soffan och titta mot Stefans barskåp. Fundera lite på vad jag ska berusa mig med för att sedan sätta tankarna i verket och öppna barskåpet och smutta lite ur varje flaska. Kanske blir tvungen att fylla upp med lite vatten också om inte ångesten dämpas efter de första decilitrarna. Så inte smuttandet märks och man blir bjuden på en nacklucka.

Sen när man antingen märker att rummet börjar snurra litegrann eller risken att bli påkommen blir för stor så antar jag att det är dags att dra iväg. Gå ut ur husdörren och se att någon tattare har punkterat cykeln. Men har man Björksätra bara på andra sidan vägen så är det sådant man får räkna med. Bilen får det bli.

Efter att ha backat över grannens staket, deformerat en katt och kört över Sackarias trampcykel så inser jag att jag nog är för full för att köra. Det blir att gå till fots. Sätter på Adam Tensta - My Cool på mobilen och börjar traska mot stan. Han ska ju trots allt spela på Kharma ikväll så man kanske borde kunna sjunga med lite på hans största hit i alla fall. Efter 20 sekunder in på låten dör mobilbatteriet. Äsch, musik är ändå överskattat.

När jag passerar AGA-kiosken kan jag inte motstå frestelsen att gå in och hänga med "världens skönaste" hamburgertillverkare. Köper en Tacotime 150g och slår mig ner ensam vid ett bord. Hamburgertillverkaren säger någonting till mig och för ett tag känns det som att jag är någon. Men han sa bara: "Du får se till att äta fort nu, jag stänger om 5 minuter. Jag ska iväg till mitt nattskift på Sandvik. Vila kan man göra i graven!"
Jag hinner bara äta upp stripsen innan jag blir utkastad.

Väl framme vid Kharma ser jag en kompis ifrån klassen. Erik Nilsson, tror jag han heter. Aldrig riktigt pratat med honom, eller någon annan i klassen överhuvudtaget. Tänker först gå fram och börja prata om skolan eller nåt. Han kanske också tycker bokföring är roligt? Nej, det gör väl bara jag.
Efter 30 minuters köande så kommer jag fram till Hattim vid dörren och han lämnar beskedet att biljetterna är slut.

Är säkert mycket folk inne på Steel town PUB. Jag går dit.
Väl inne så ser man cerebral paralysis-Sussi tassa runt med sina nätta steg på dansgolvet i ett ovanligt högt tempo. Lite överraskad kommer jag fram till att hon måste väl hitta något alternativ till Marquee nu när dom bygger om. Jag gör ett försiktigt närmande och ser att hennes pupiller är näst intill obefintliga, hon räcker mig ett piller och efter ett tiotal minuter så tassar vi runt i rapid-motion. Tillsammans. Tills polisen tar oss och placerar oss i separata celler för natten.

Vad skönt det kan vara att bestraffa folk i sin omgivning på ett subjektivt sätt, alltså inuti sitt eget huvud.

Ett bra exempel på hur jag uttövar detta är inställningen jag har fått till min svenskalärare Maria.
När hon ska envisas att sätta ett otillräckligt slutbetyg i Svenska B (otillräckligt definieras i detta sammanhang som allt under MVG) så tänker jag envisas med att inte lämna in mina rester.

Jag har hört hur hon klagar över alla betyg som hon skall hinna sätta och hur mycket jobb hon har att göra just nu och annat ojande. Och det glädjer mig varje gång hon påminner mig om mina 3 rester: Historisk bokrecension, modern bokrecension samt analytisk uppsats om en litterär epok.
För när hon gör det så vet jag att hon har tänkt på mig. Hon har lagt ner en del av sin värdefulla arbetstid, mer symbolisk än tidskrävande, på att skriva ett mail eller en post-it lapp där det står vilka rester jag har och sedan tvingas ge den till mig. Förmodligen är hon också oviss, hon vet inte riktigt när jag tänker lämna in dem och detta gör henne förhoppningsvis lite orolig.

På något sjukt sätt blir jag tillfredsställd av detta och tänker spara på dessa rester till den dag då jag blir tvungen att lämna in dom antingen beroende på att jag inte får ta studenten eller att hon hotar mig med ett nervöst psykopatskratt, blottade bröst och en pistol mot mitt huvud, framtvingandes min skrivarlusta.

Här nedan är den senaste påminnelsen jag fick av Maria på FC:n, läs och njut:



Hur många sekunder kan det tänkas ha tagit henne att skriva det där? 20? 30? Med ett antal felstavningar följt av omskrivningar kanske man kan vara så optimistisk och hoppas på uppåt en minut? Oooh, vackra tanke.

Tänkte ägna några rader åt rättvisans försvare, lagens långa arm, farbror blå eller polisen som de också kallas.
Talesättet "kärt barn har många namn" går i kras här, för enligt mig är ICKE polisen ett "kärt barn".

För mig har polisen bara betytt elände. I Somras fick jag 1 500kr i böter för att jag åkte bak på min broders EU-moped utan hjälm. Jag var vid tillfället mycket stressad och allt vad gäller regler och lagar ägnade jag inte en tanke åt.
Själv tycker jag att det hade räckt med en varning, eftersom skillnaden mellan en varning och 1 500 kronor är rätt stor. Men jag antar att polisen vill ha lite finare statistik och gärna glänsa lite i polisrapporten i Annonsbladet.

För det som inträffade i helgen kan vara bland det onödigaste och dummaste jag varit med om.
Jag och ett antal kompisar var på väg från en pub på Brynäs till O'Learys på Söder i Gävle. Ni vet själv hur det är när man dricker några öl, förr eller senare så blir kissblåsan spyfärdig och det var just detta som hände min gode vän Oskar. Han pissade lite omsorgsfullt under järnvägsbron varpå en polisbil kommer rullandes. De får syn på Oskar och stannar in. Oskar som förstår vad som är påväg att hända löper som bara Oskar kan några meter bort från bilen men inser efter ett tag att det är lönlöst. Oskar får hoppa in i polisbilen där ena polisen stannar kvar och skriver ut 800 kr i böter till Oskar. Den andra polisen står utanför bilen och pratar med oss och jag hoppas att han känner sig löjlig när de tvingas bötfälla en studerande för att han utfört ett naturligt behov på lämplig plats.

Vilket är egentligen värst, att urinera under en bro eller vara laglydig och kissa på sig på väg till en krog?
Självurinering kanske kunde ha undvikits men hur kan ett naturligt behov vara bötbelagt med såna summor?
Polisens motivering till detta var: "Hur roligt är det för cyklisterna att komma cyklandes här och sniffa in kiss?"
Ja, men hur roligt är det att betala 800 kr då? Jag slår vad om att cyklisterna hade förlåtit Oskar för att de får in lite kisspartiklar i näsan om de visste att det kostade honom en sådan summa.

Jag skulle vilja likställa urinering på gatan med att jag skulle peta i näsan offentligt. Folk skulle säkert störas av detta också. Ska jag få böter då? Eller om jag råkar lägga av en brakskit vid korvkiosken på stan som är en offentlig plats, skulle jag få böter då också?

Föreställ dig 100 människor ståendes på torget i Gävle, offentligt urinerande mitt framför lagens långa arm i en aktion för att sänka eller ta bort straffen för att utföra ett mänskligt behov när nöden kräver det. Vilken vacker syn!

Citat från Superbad: "Ni kommer alla att bli knullade av lagens stora KUK!!"

Idag lider min kropp lite av gårdagens intag av alkohol och då kom jag att tänka på hur lat och bekväm man så ofta är i sin vardag. Tänkte därför göra en lista där jag nämner några lata saker som jag ofta kommer på mig själv med att göra:

• Fortsätta kolla på TV-shop fast jag sett reklamen tusen gånger förr och vet att det är ett bra program på en annan kanal, TV-dosan är helt enkelt för långt bort.
• När jag värmer någonting i mikron är alltid det dumma jävla stänkskyddet inuti och att ta ut det är på tok för jobbigt. Bättre att ställa tallriken ovanpå.
• När man väl lagt sig i sängen och kommer på att man glömt släcka lyset i taket, och ljus-knappen sitter bredvid dörren vid ingången. John Blund kommer hursomhelst.
• När man bestämmer sig för att göra någonting driftigt, men sedan tänker: "Varför ska jag göra något när man bara kan skita i allt?"
• När man beställer hemkörning från Stensätra pizzeria när det är så jävla nära dit att man kan ramla nerför sista trappsteget i trappuppgången och vara framme.
• När man inte orkar hämta runkpapper på toaletten utan istället tar första bästa strumpa man får syn på.
• När man skiter i att duscha med motiveringen: "Jag kommer endå inte träffa någon tjej idag". Ska man inte träffa någon tjej på ett tag riskerar man att bli riktigt skitig med den inställningen.

Undrar om det finns en enda person med samma problem som jag i förslagsvis Ughanda?

Ja, hej och välkommen till fittsimpas blogg. Det är då här jag ska skriva av mig alla mina bekymmer och tragiska tankar för att uppnå ett bättre psykiskt välbefinnande. Men för att jag ska kunna göra det så förutsätter det att mänskliga känslor ska kunna överföras till materiella ting, och i detta fallet från mitt medvetna, genom mina fingrar till tangentbordet, via elektriska impulser till datans system av 1or och 0or som skapar ett system av textframställning och tillslut till denna webbsida och din skärm. Det ska bli kul att kolla hur detta funkar.

Tänker inte dra någon lång presentation här utan de som inte känner mig får bilda en egen uppfattning om mig och jag hoppas att deras första intryck ifrån mitt bloggnamn "fittsimpa" ska ge ett bra första sådant. De kanske ställer sig frågan: "Får simpa mycket fitta?", "Är han en fitta?" eller "Tycker han det låter så roligt att använda sig av pronomet fitt- att han viker sig av skratt varje gång han hör eller uttalar det?"

Ställer sig de någon av de två första frågorna så har de helt fel. Jag får varken mycket fitta eller är en fitta, men jag finner det underhållande att använda mig utav pronomet. Många av mina kompisars vanligtvis tråkiga namn har förvandlats till nya roliga namn som t.ex. Fittoskar, Fittmagoh, Fittfisken, Fitterik osv. Bara fantasin sätter gränserna.
Det motsatta könet borde börja använda sig mer av det manliga könsorganet i sina texter så att inte alla bloggar blir meningslösa välvårdade tankeyttringar. Hur roligt vore det inte att se när elin nava skriver om kukjohanna eller kukelina?

Så måste man väl skriva vad man ska göra idag här, det är iaf den uppfattningen jag fått av att ha läst andra meningslösa bloggar som karinolofssons, alex schulmans och hon den där rosalover tjejen som är moderedaktör. Men det tänker inte jag. Så oroa dig inte över att se långa berättelser över hur min dag har varit, vad jag gjort, hur maten smakade osv. För mitt liv är inte tillräckligt intressant för att jag ska kunna skriva sånt skit.
(Om man inte är förälskad i mig, då vill man säkert veta såna triviala ting. Men det är ingen.)

Eftersom jag är ledig idag och VARENDE JÄVLA FREDAG fram till studenten så kommer jag viga dessa fredagar till olika onödiga aktiviteter. Idag tillägnar jag mig några timmar till det fantastiska spelet: Zedla: Majoras Mask.

Dagens tips:
I min tristess så hittade jag denna hysteriskt roliga sida på FB.
In och lusläs alla artiklar fort då den tydligen försvinner snart.