Bad brain
Idag har då inte hjärnan vaknat på rätt sida, även fast jag vart ledig och sov ut till 11 så var det väl bara kroppen som var utvilad endå. Tänkte dra några exempel på hur dåligt min hjärna betett sig idag.
I skolan betedde sig hjärnan faktiskt riktigt bra, den beordrade mig att spela lite gitarr, äta godaste maten på hela året/livet (potatisgratäng och någon typ av kassler, gissar på importead strutsfilét) och motstå frestelsen av kaffe. Bra hjärnan!
Lite senare när jag och Marcus börjar gå mot Oskar för att titta på lite film så börjar den bli lite tjurig. På vägen dit beslöt vi oss för att handla lite gott på LIDL för jag som så många andra har blivit hjärntvättade med budskapet att "LIDL ÄR BILLIGT" och när man är fattig är det ett självklart val.
Marcus gick till fots och jag ledde min cykel i det fina vårvädret med sin distinkta lukt av smältande snö och framträdande asfalt. Väl framme vid LIDL låser jag cykeln och ställer den utanför för jag antar att personalen inte hade uppskattat om jag tog med den in. Väl inne så tappar jag godissuget men Marcus får mina sista pengar som jag var skyldig honom och han köper en Kexchoklad och en Daim till mig. Efter det fortsätter vi våran resa till Oskar. När vi kliver in på Oskars tomt så kommer jag på: "Hade inte jag något mer med mig? JUST DET FAN!! CYKELN!!"
Hjärnan hade då glömt bort att jag hade lett cykeln till LIDL och nu stod den kvar där utanför ingången alldeles ensam. Brain mistake # 1!
När vi kom fram till Oskar för att chilla lite så ringer Skinkmajstro och berättar att Marcus och han måste befinna sig i Gävle inom en timme för att lämna in en lönelapp till deras bemanningsföretag. Marcus blev lite lätt arg på Skinkmajstro då han tyckte att Skinkmajstro kunde ha ringt lite tidigare än en timme innan deadline. Skinkmajstro förstod såklart inte vad problemet var. I alla fall så blir de tvungna att få tag i en bil fort som attan och bara för att jag är den enda jäveln i mitt kompisgäng med egen bil så är det alltid jag som får uppoffra mig. Jag ger nyckeln till Marcus och säger till han att kan ta min bil om han löper hem till mig och hämtar den. Nästa sekund ändrar jag mig och får för mig att jag ska följa med, varpå jag får tillbaka nyckeln av Marcus. Vi bestämmer att Marcus ska börja gå mot bilen medan jag går mot LIDL och hämtar upp cykeln.
Efter att ha hämtat cykeln börjar jag cykla mot mitt hem och möter Marcus 100 meter innan mitt hus.
"Jag hoppas du har nyckeln" säger jag. "För jag har den inte på mig"
"DIN JÄVLA ÅSNEKUK, jag gav den till dig" säger Marcus med en barmhärtig röst.
Min nyckel hade alltså någonstans mellan Oskars hus och LIDL samt mellan LIDL och mitt hus ramlat ur min ficka. Riktigt jävla förbannad ringer jag till min gode far som får komma med extranyckeln till bilen. När han kommer med den så tar vi och först åker till Oskar med en husrannsakningsorder och letar i alla skrymslen och vrår, men ingen nyckel. Nästa anhalt blir LIDL och på väg dit så vevar jag ner båda rutorna på bilen och hänger mig med halva kroppen ute för att se om jag hittar nyckeln efter vägen. En ful tant kollar på mig med förvånad blick. "HELT NORMALT BETEENDE" skriker jag till försvar.
Väl framme vid LIDL hade ingen nyckel setts till och jag går in och frågar en kassörska som står och städar och förmodligen hatar sitt liv då hon jobbar på sveriges billigaste matvarukedja. De hade tydligen fått in en upphittad nyckel som hade legat utanför och min glädje är total. Glädjedansade lite fram och tillbaka framför kassorna. Nyckeln hade alltså flugit ut ur min ficka när jag låste upp den jävla cykeln. Brain mistake #2.
Efter det så åker jag och Marcus hem igen och han släpper av mig för att kunna åka in till Gävle för en gångs skull. När Marcus går iväg och jag går mot dörren så märker jag att jag inte har några nycklar alls i min ficka, de blev visst kvar i bilen när Marcus åkte iväg eftersom de sitter fast på nyckelknippan med bilnyckeln. Ett samtal till Marcus gör att han tvingas vända om. Jag hoppar in i bilen och tar av bilnyckeln ifrån nyckelknippan och kliver ur bilen. "Eeeeh, Simon" säger Marcus och kollar på mig med sina spanska ögon. I hans hand ligger då mina hemmanycklar och i min hand bilnyckeln, hjärnan hade förväxlat nycklarnas utseende och trodde väl säkert att jag kunde öppna hemmadörren med att trycka på bilnyckelsknappen så som man gör när man larmar av bilen. Mistake #3.
Att tillägga till detta är att jag hela tiden fått minnesluckor idag och inte kommit ihåg vart jag varit tidigare. Ganska skönt att leva bara i nuet dock. Sensmoralen och grunden till allt elände i detta inlägg är: Ställ aldrig upp och skjutsa Skinkmajstro till Gävle när det är bråttom.
I skolan betedde sig hjärnan faktiskt riktigt bra, den beordrade mig att spela lite gitarr, äta godaste maten på hela året/livet (potatisgratäng och någon typ av kassler, gissar på importead strutsfilét) och motstå frestelsen av kaffe. Bra hjärnan!
Lite senare när jag och Marcus börjar gå mot Oskar för att titta på lite film så börjar den bli lite tjurig. På vägen dit beslöt vi oss för att handla lite gott på LIDL för jag som så många andra har blivit hjärntvättade med budskapet att "LIDL ÄR BILLIGT" och när man är fattig är det ett självklart val.
Marcus gick till fots och jag ledde min cykel i det fina vårvädret med sin distinkta lukt av smältande snö och framträdande asfalt. Väl framme vid LIDL låser jag cykeln och ställer den utanför för jag antar att personalen inte hade uppskattat om jag tog med den in. Väl inne så tappar jag godissuget men Marcus får mina sista pengar som jag var skyldig honom och han köper en Kexchoklad och en Daim till mig. Efter det fortsätter vi våran resa till Oskar. När vi kliver in på Oskars tomt så kommer jag på: "Hade inte jag något mer med mig? JUST DET FAN!! CYKELN!!"
Hjärnan hade då glömt bort att jag hade lett cykeln till LIDL och nu stod den kvar där utanför ingången alldeles ensam. Brain mistake # 1!
När vi kom fram till Oskar för att chilla lite så ringer Skinkmajstro och berättar att Marcus och han måste befinna sig i Gävle inom en timme för att lämna in en lönelapp till deras bemanningsföretag. Marcus blev lite lätt arg på Skinkmajstro då han tyckte att Skinkmajstro kunde ha ringt lite tidigare än en timme innan deadline. Skinkmajstro förstod såklart inte vad problemet var. I alla fall så blir de tvungna att få tag i en bil fort som attan och bara för att jag är den enda jäveln i mitt kompisgäng med egen bil så är det alltid jag som får uppoffra mig. Jag ger nyckeln till Marcus och säger till han att kan ta min bil om han löper hem till mig och hämtar den. Nästa sekund ändrar jag mig och får för mig att jag ska följa med, varpå jag får tillbaka nyckeln av Marcus. Vi bestämmer att Marcus ska börja gå mot bilen medan jag går mot LIDL och hämtar upp cykeln.
Efter att ha hämtat cykeln börjar jag cykla mot mitt hem och möter Marcus 100 meter innan mitt hus.
"Jag hoppas du har nyckeln" säger jag. "För jag har den inte på mig"
"DIN JÄVLA ÅSNEKUK, jag gav den till dig" säger Marcus med en barmhärtig röst.
Min nyckel hade alltså någonstans mellan Oskars hus och LIDL samt mellan LIDL och mitt hus ramlat ur min ficka. Riktigt jävla förbannad ringer jag till min gode far som får komma med extranyckeln till bilen. När han kommer med den så tar vi och först åker till Oskar med en husrannsakningsorder och letar i alla skrymslen och vrår, men ingen nyckel. Nästa anhalt blir LIDL och på väg dit så vevar jag ner båda rutorna på bilen och hänger mig med halva kroppen ute för att se om jag hittar nyckeln efter vägen. En ful tant kollar på mig med förvånad blick. "HELT NORMALT BETEENDE" skriker jag till försvar.
Väl framme vid LIDL hade ingen nyckel setts till och jag går in och frågar en kassörska som står och städar och förmodligen hatar sitt liv då hon jobbar på sveriges billigaste matvarukedja. De hade tydligen fått in en upphittad nyckel som hade legat utanför och min glädje är total. Glädjedansade lite fram och tillbaka framför kassorna. Nyckeln hade alltså flugit ut ur min ficka när jag låste upp den jävla cykeln. Brain mistake #2.
Efter det så åker jag och Marcus hem igen och han släpper av mig för att kunna åka in till Gävle för en gångs skull. När Marcus går iväg och jag går mot dörren så märker jag att jag inte har några nycklar alls i min ficka, de blev visst kvar i bilen när Marcus åkte iväg eftersom de sitter fast på nyckelknippan med bilnyckeln. Ett samtal till Marcus gör att han tvingas vända om. Jag hoppar in i bilen och tar av bilnyckeln ifrån nyckelknippan och kliver ur bilen. "Eeeeh, Simon" säger Marcus och kollar på mig med sina spanska ögon. I hans hand ligger då mina hemmanycklar och i min hand bilnyckeln, hjärnan hade förväxlat nycklarnas utseende och trodde väl säkert att jag kunde öppna hemmadörren med att trycka på bilnyckelsknappen så som man gör när man larmar av bilen. Mistake #3.
Att tillägga till detta är att jag hela tiden fått minnesluckor idag och inte kommit ihåg vart jag varit tidigare. Ganska skönt att leva bara i nuet dock. Sensmoralen och grunden till allt elände i detta inlägg är: Ställ aldrig upp och skjutsa Skinkmajstro till Gävle när det är bråttom.
Kommentarer
Postat av: maria
HAHAH vafaaaaaan
Trackback
